Helg igen.

Det verkar som att det helt enkelt inte finns tid i veckorna for att skriva nagra rader. Nu ar det lordag kvall, David o jag bestamde oss for att vara hemma o slappa efter en hektisk vecka. Har precis atit brysselkalssoppa o sitter o vantar pa att appelpajen som precis kom ut ur ugnen ska svala lite. Dagen har tidigare agnats at att rulla nagra varv i Battersea park. Det blir stadigare o stadigare varje gang jag satter pa mig de dar skorna med hjul pa, tur nog. Nu kan jag nastan stanna utan att ha en lamppost at grabba tag i, sa lange det inte gar allt for fort till att borja med. Nedforsbackar ar dock fortfarande luriga. David, daremot, har varit ambitios och lagt hela dagen framfor datorn (och ar fortfarande dar) da han har hittat en tavling som han ville jobba lite pa.

Forra helgen foljde vi med en kompis till hennes hus i Lyndhurst, mitt i New Forest. Inte forran vi var dar och sag alla halv-vilda ponnierna fattade jag. New Forest. Jag har hort det forut. Min forsta lilla ponny var en New Forest Ponny. Sa nu har jag sett det pa riktigt! Tyvarr verkar den allmanna uppfattningen vara att det bara ar en vild skara ponnies som fods upp for att saljas till Frankrike som kott. Men det var roligt att se anda. Nastan hela byn ar ponniernas beteshage; de halls borta fran huvudgatorna med galler i gatan. Pa andra stallen ar det bara en vagskylt som varnar for dem, o da har de flesta ett eget galler in till sin tomt for at inte vakna upp med en flock hastar mumsandes applen i tradgarden. Forutom att klappa pa ponnierna hann vi ocksa med en promendan langs med stranden med utsikt over Isle of Wight. Blasigt men vackert. Harligt med natur o vind i haret.

Nu tycker David att pajen ar sval nog...

Lite ont i rumpan.

Bestämde oss för i dag att det faktiskt var dags att skaffa oss de där paret inlines vi pratat om så länge. Gav oss i väg till den affären som verkade mest lovande på google. Jag fick ett par blå o grå, och Davids blev gula o svarta. Sen var det dags för parken. Lite ostabilt kan man väl sammanfatta första upplevelsen med hjul under fötterna. O lite ont i rumpan förstås.

Trotthet.

Dricker te, skriver mail till folk jag inte kanner, har lite angest over hur man formulerar sig pa engelska spraket, och kanner mig redo for sangen. Det marks att man ar narmre trettio an tjugo, o att man jobbar minst tio timmar om dagen. Aven om arkitekter inte ska kanna av sant. Har en slang av Sverige langtan, o klurar pa om det kanske anda inte gar att pyssla ihop ekonmin for att fa plats med en liten flygtur snart.

Och sa forstas ar jag o alla andra har i huset valdigt glada over att det gick bra i tavlingen! Fyra kom de, inklamda mellan tva stora namn. Vill ni veta mer far ni ringa o fraga ut David!