Sitter i Eileens supermysiga lägenhet och väntar på att hon ska komma hem. Är jättetrött efter en lång dag promenerandes genom Paris gator. Chokladmousse och bloggande är sista försöktet att hålla ögonen öppna. Tror inte att hon dyker upp innan midnatt, och jag som absolut inte är någon nattmänniska har svårt att hålla mig vaken så länge utan sällskap som underhåller mig. Dock är detta enda kvällen som vi har att umgås efter att världen har konspirerat emot oss med att skicka Eileen till London.
Så en uppdatering på vad som har hänt hittills:
Jag kom ner från London i går eftermiddag, hämta upp nycklarna, installerade mig i lägenheten, handlade lite mat och ringde Corentin. Blev inbjuden till att följa med på middag med några av hans vänner. I äkta Paris anda skulle det ätas sent, halv elva träffades vi utanför Opera. Det var flera år sen vi sågs sist, och givetvis jätteroligt att snacka igenom allt som hänt sen dess. Mätt och belåten traskade jag hem genom lätt snöfall, och blev lite Paris-nostalgisk. Det är bra vackert här ändå. Stöp i säng framåt småtimmarna, och sov som vanligt oroligt med alla främmande ljud runt omkring. Det är verkligen inte ett tyst hus det här; nyser grannen så hör man det väl.
Strax efter tio slet jag mig ur sängen och gjorde mig redo för en lång dag. Första stoppet var Docks de Paris, en ombyggnad av en gammal industrilokal till att hålla franska mode institutet samt diverse annat, ritat av Jakob + Macfarlane. Jag var jättespänd på att se det då det har varit ett sånt där projekt som när jag såg första renderingarna så tänkte jag att det kommer aldrig få planeringstillstånd. Men det blev alltså färdigt någon gång förra året. Vad jag totalt hade glömt bort sedan tiden jag bodde här var exakt hur nerstängt Paris är på söndagar. Givetvis var detta fallet även här. Dessutom verkade det bara vara halvt inflyttat. Så jag fick inte se så mycket av det som jag hade hoppats helt enkelt. Besviken traskade jag tillbaka in mot centrum, beslutade för att det var dags för en lunchpaus och återladdning av batterierna innan nästa utflykt. Det blev en galette och ett glas vitt vin på ett supermysigt litet creperie. Mätt och belåten tog jag en sväng om Shakespeare, världens absolut bästa bokhandel, eller boklåda som det kanske heter. Här är det fritt fram att slå sig ner och läsa en bok, eller spela piano, eller skriva lite på skrivmaskinen som står i ett hörn för den delen. Det ligger en sömnig katt i en fåtölj o spinner belåtet när någon bestämmer sig för att ge den lite uppmärksamhet. De flesta böckerna är dessutom på engelska(!) och rör sig från fiktion, till politik, filosofi, konst och historia, plus en liten avdelning för barnböcker. En kall vinterdag som denna var det ett fantastiskt bra stopp på vägen. Rekommenderas varmt.
Mitt andra utflyktsmål var ett besök i katakomberna, som David har pratat om så ofta. Klockan var strax efter tre när jag väl var framme vid det lilla huset där trappan ner skulle börja, och kön ringlade sig oroväckande lång. Över en timmes kö blev beskedet, och de stängde 50 minuter senare. En snabb överläggning sa mig att det inte var värt at chansa, minusgrader, blåst, och statestik som sa att efter en timmes köande skulle det ändå bara vara tack o hej. Jag tappade inte modet för det; Foundation Cartier ligger ju precis runt hörnet, och de har säkert något spännande på gång. Det är fortfarande mycket möjligt att de har det, eftersom de också visade sig ha stängt på söndagar så har jag fortfarande ingen aning. Vid det här laget började den gamla välbekanta känslan av att Paris och jag inte riktigt kommer överens att smyga sig på och jag bestämde mig för att inte ta några fler chanser. Resten av eftermiddagen spenderades på ett favvis-kafe i Marais med en bok i handen. När mörkret började lägga sig så började mina fötter att längta efter att få hoppa ur skorna, så jag styrde stegen tillbaka mot lägenheten. Väl här så har kvällens ägnats åt att läsa, laga lite mat och sen läsa lite till.
Det är trots allt ganska så skönt att vara på en minisemester alldeles ensam, att få tänka och göra helt i sin egen takt. Men, just nu tycker jag dock att det är hög tid för Eileen att dyka upp, så att vi kan få krypa till sängs snart.
Det verkar bli en rolig vår. På lördag åker jag till Paris och hälsar på allra bästa Eileen. Tyvärr börjar det visa sig att Eileen kommer spendera mesta tiden i London. Snacka om dålig tajming. Men om någon vill dricka café crème och äta croissant med mig i Paris till helgen så blir jag väldigt glad.
Nästa resa blir en vecka i Barcelona med våra studenter i slutet av mars. Känns som ett prima sätt att få försmak av den ljuva våren.
