Vinter igen.

Jag vet inte vart sommaren har tagit vägen, men här är den alla fall inte. Inatt sov jag med långbyxe-pyjamasen och en extra filt, men bestämde mig mitt i natten för att faktiskt släpa mig upp för att få igång elementet. Det är blåsigt och regning och kallt! Inget vidare... Det som är väldigt bra istället är att David kommer idag! Eller rättare sagt om 45 min. Sen ska vi rusa hem med hans väskor, och kasta oss på ett tåg ut till Avery Hill för att gå på slutgenomgången för året för de master-studenter som var med oss i Barbados. Ska bli riktigt roligt att se vad de har kommit fram till! Sen ska David och jag hem, poppa en flaska bubbel, och prata prata prata! Två veckor utan varandra och dessutom utan billig telefon är alldeles för lång tid! Nu ska jag springa bort till stationen, köpa biljetter och vänta på min David!

Drottningens hästar.

Det har ryktats mig att drottningens hästar är ute på en morgon-joggning i Hyde Park om dagarna, och att det ev finns en möjlighet attt få sitta på ryggen under denna runda. Givetvis har detta interesserat mig och jag har lagt många timmar på at försöka hitta mer info om det, utan framgång. Men så häromdagen var Duncan ute och joggade (utan häst) i parken och träffade på ett tjugotal hästburna. Han stannade helt enkelt och började höra sig för (en nyfiken Iona underlättade säkert!) Och dörrarna verkar nu har öppnats! Så mamma och pappa, leta fram mina stövlar och det snyggaste paret byxor ni kan hitta att skicka över! I veckan ska Duncan och jag ta oss över till stallet och ha ett ytterligare snack men dem, och därefter blir det förhoppningsvis ett litet ridprov, och sen är jag, om allt går vägen, inne i svängen! De sa att kunskaperna inte alls behöver vara så höga, men att man behöver bli rekommenderad av någon, vilket tydligen killen som Duncan snackade med verkar beredd att göra. Håll tummarna för mig! Sen blir det full fart längs Rotten Row!

27.

För er som undrar hur jag ser ut som 27-åring har jag äntligen fått iordning bilderna från min födelsedag.

Press o krav.

Jag har alltid funnit mig själv bekväm i situationer där jag inte riktigt vet vad det kommer att sluta. Ovisshet har aldrig stört mig. Jag har kunnat ge mig in i saker som har varit dimmiga och suddiga och litat på att allt kommer att klarna så småningom. Den här gången har jag dock lyckats pressa upp kraven på mig själv till ofantliga proportioner, och plötsligt är glädjen i att söka totalt borta. Jag vill veta. Verkligen ingen bra position i början av ett examensarbete, men jag vet inte hur jag ska lyckas få ner alla de prestationskrav jag har lagt på mina egna axlar. I stället för att som i vanliga fall vara så där lagom tunga, så att de sätter lite hälsosam press, ger lite energi, får mig att gå igång och vara kreativ så är de den här gången paralyserande, och jag sitter mest och stirrar rakt ut I luften och har panik över att jag inte gör det där fantastiska arbetet som jag drömmer om. Och tiden går, och pressen ökar. Och jag är paralyserad.

Många säger till mig att sluta fokusera på september, inse att det kommer ta ett år, och slappna av. Men utan ett enda litet ruttet stipendie så har jag inte råd att lägga ett år. Och att hafsa ihop något för att bli klar kommer jag hata mig själv för att ha gjort i efterhand. Detta är tillfället jag har att positionera mig, att utveckla mig själv på egen hand, att hitta vad jag tror på. Att då hafsa känns ju löjligt.

Och så undrar man hur svårt det kan vara att släppa taget lite, se vad som händer, och njuta av resan. Det brukar ju vara så enkelt. Men den här gången är det omöjligt. Kankse är det september som är alldeles för nära, kanske är det bara mina ofantliga krav på mig själv. Antagligen är det båda.

Angående tortyr.

Läste att de fyra, i somalia, fängslade svenskarna har kommit hem. Läste också några skrämmande bloggar på ämnet. Åsikter som andra-sortens-svenskar, eller inte "riktiga" svenskar verkar förekomma. Och det tycker jag är skrämmande. Jag förstår inte hur vi ska kunna få en bättre värld genom att stänga dörrar och försöka backa ut. Jag kan bara se att inkluderande, öppenhet, gemenskap, utbyte, transparens, kunskap, diskussion, förståelse och tron på att vi inte alla behöver hålla med varandra, men att vi kan leva tillsammans ändå, kan leda oss framåt. Hur ska fundamentalism kunna besvaras med fundamentalism? Hur ska okunskap kunna besvaras med okunskap? Vad är vi så rädda för?? Jag tror på en värld av multitudes. Jag tror att desto fler är desto bättre. Jag tror på oss. Sida vid sida.

All around the world.

Yesterday was the final crit for Duncan’s master students, and I was invited to come along. Overall I was impressed with the work. Many of them had traveled a great distance since last time I saw them. At the end when everyone had presented Duncan asked me if I had any general comments to them, and it struck me, looking out over the 20 people in the room, that I had met almost everyone in some part of the world. One bunch in China, some in Barbados, a few in Sweden. It was a great moment of realizing that we are all part of an important and interesting discussion. On the panel was also Ximena, who I haven’t seen since that first workshop we did with Duncan. We swapped numbers, and I’m really looking forward to catch up with her! Other than that it also gave me some input in terms of thoughts for my own work at the moment. Which is great!

I read in the paper today that two Chinese guys have been captured, accused for bank robbery. Their story is that they just borrowed the 45 million kuai from the bank, and would bring it all back when they won on the lottery. Unfortunately they didn’t win. Poor people… Hope they won’t be punished to hard…

Räven slank ur näven.

I don’t know how to say it in English, but you know the story, the one with Snow White and the seven dwarfs. One of the dwarfs sings a song about him catching a fox, but it escaped… have never, though I’m from the countryside, seen a fox – until today. I was waking home in the dusk from the ICA trough St James Park and all of the sudden when I look up there is a small fox trotting towards me. He passes a meter or two away from me on my right side. Totally ignoring that I was there. Amazing. The park is pretty big, but I would never have thought that it would be big enough to hold foxes. And if he didn’t live in the park, where did he come from?

Anyway, I came from the ICA where I had been at the members’ preview for an exhibition called Memorial to the Iraq War. My expectations weren’t great, and I wasn’t surprised. In general, to be harsh, it looked like something that any art or creative class could have put together in a day or two. Maybe that’s the amount of time they did spend on it, but then it shouldn’t be on the ICA. Obviously some of the work did stand out. I particularly liked the video piece in the upper gallery. It ended with a photo of a soldier laying down in a stair, aiming his rifle on an unseen target. Above him on a platform was a small boy peeing down on the soldiers helmet. A voice said something like: Guns might be the ultimate image of power, but gestures are the real power. Another nice little thing was a white paper wall with cut out mouths with people standing on the other side pushing their lips through the holes. It made such a small imprint on the wall, the five or six pairs of lips that came through, but the effort to stand there at push your lips in to the tiny holes…

Other than that I had a tutorial with Duncan today. It was really helpful, but at the same time made everything harder! The are the complete opposites, Francois and Duncan… And as always is getting opposite points of view really helpful, but it forces you to take a stand on your own. So that is what I’m going to spend the next couple of days doing… The tutorial was over lunch at the local pizza place. Fabulous! And it would have been even more fabulous if we had gotten that table at the new local Italian restaurant…. (The new place got the lamp I love, so Duncan made up a plan for how we are going to convince David that it is great! Or maybe I should just get it while he is back in Sweden….)

After lunch I went for some shopping, without any great success. The dress I’ve been longing for was not at all as nice when I finally had it on… So now I don’t know at all what I should go for with the birthday money. Bla, bla… I think that would cover today’s adventures.

My London Map.

Har (tack vare underbara google) lagt till en karta över mitt London här på sidan. Länken hittar ni här vid sidan om, strax över Arkiv. Den heter My London Map. Klicka gärna och se om det funkar, och säg till om eller hur eller vad som... Tanken är att jag ska uppdatera kartan efter hand som jag fortsätter att utforska staden. Har ni tips och ideer om saker som borde utforskas får ni väldigt gärna säga till! Gröna markeringen är Ebury Street, dvs hemma. Rosa är sånt som jag besöker frekvent, och blått är det dit jag går nån gång i bland.

News from Toronto.

Had a happy coincidence happening a couple of days ago. I logged on to check my email. And there was Fei! Haven’t talked to her for a really long time… The interesting thing was that she had just written me a long email, so we both had a nice chat, and then I got a long email, basically repeating everything we had just gone through in the chat, but anyway…. It was great to catch up! It made my happy! She said she might stop by London on her way to Singapore later in the summer. Cross your fingers! Would be so much fun!!

Ingen David.

Solen går ner över London. Det är ensamt utan David. (David är på Sjöliden och fäller träd.) Det är tråkigt också. Igår var jag ute på promenad med Rochelle och Iona hela eftermiddagen. Rochelle berättade att Iona hade börjat dagen med att ligga i sängen och öva sig på att säga I love you. Vilket utvecklades till I love you David. Iona saknar också David när han inte är här. Rochelle var mest upprörd över att Iona aldrig säger att hon älskar henne. Promenaden gick till Physic Garden som ligger ungefär en tjugo minuter härifrån. Där blev det spring i benen, och titta på grodyngel. Efter ett tag slog vi oss ner för en kopp kaffe, men ganska snart började Iona envist upprepa come out, come out... vilket hon har lärt sig är koden för att få komma upp ur vagnen. Sen var det springa som gällde igen. Och springa. Och springa. Springandet går ju inte så fort, det är mer som att gå, fast luta sig lite mer framåt och lyfta knäna aningens högre. På kvällen blev jag bjuden på middag hemma hos familjen Berntsen. Det var väldigt trevligt.

Dagen idag har ägnats åt att sy en pytteliten väska. Fodret råkade bli ännu mindre än lilla väskan, så den blev lite konstig. Men om jag bara hittar en bra liten tofs att sätta i dragkedjan så har jag mig en liten partyväska! När väskan var avklarad gav jag mig på det svarta tyget jag köpte förra helgen. Det visade sig bli ett linne. Själv ganska nöjd. Så nu har garderoben utökats med lite nytt. Det är roligt att sy, men svårt. Man vet aldrig riktigt vad man ska börja med, förrän i efterhand när man inser att man började med fel sak. Men jag lär mig sakta men säkert. Skulle vara roligt att hoppa på någon sykurs. Men det är svårt att veta vart man ska vända sig. Man vill ju gärna i så fall hamna bland trevliga mänsikor, och inte bara gamla tanter som eg kan allt om att sy men bara är där för sällskapets skull... Inte för att de inte skulle kunna vara trevliga. Men jag har lite bristara på kompisar i den här staden. Det är sånt man inser nu, när solen går ner. Det är lördag kväll. Och plötsligt känner man sig lite ensam.

På tal om kurser så har jag upptäckt att det ligger ett yogaställe precis runt hörnet. Inte särskilt dyra är de heller. Så nu ska det börja yogas igen! Det ska bli roligt!

Igår passade jag även på att smita bort till All Saints och titta på alla de fina kläderna. Hade tänkt att shoppa upp födelsedagsslanten jag fick av mamma och pappa. Men plötsligt fick jag beslutsångest. Helst skulle jag ju vilja ha väskan, och skorna, och klänningen, och tröjan! Men det är massor med pengar.... Så vilken ska man välja?? Och igen; allt blir så mycket svårare när David inte är i närheten! Så födelsedagsshoppandet får nog vänta tills David kommer tillbaka. Fast det fanns bara två klänningar kvar... Hmm... jaja, vi får se... jag kanske tar mig dit en sväng imorgon igen och känner på atmosfären! Det är farligt med en affär som har väldigt mycket väldigt snygga saker som är sådär precis på gränsen lite för dyra för att eg vara ok att köpa. Hade de varit i svenska pengar hade det varit perfekt, men i pund....

Det jag också skulle vilja ha är en smyckeslåda. Eller vad det nu heter? En snygg box där allt får plats istället för tio små askar. Dock kan jag inte hitta någon sådan som jag tycker om. Så är det någon av er som vet någon som tillverkar såna så får ni gärna dela med er av den kunskapen! Det andra som efterlyses är inredningsaffärer här i London. Såna där som inte är så dyra, men kan ha ganska mycket roliga små saker. Typ designtorget, eller lagerhaus, eller vad som... Jag har letat och letat på internet, men kan verkligen inte hitta något! Visserligen är jag inte så duktig på att leta på internet, så de finns säkert där ute i London-djungeln....

Nu ska jag sjunka ner i soffan med den nya boken jag skaffade i Paris! Ha det gott allihopa!

Paris igen.

Då var det alldeles strax dax för en tur till Paris igen. Sitter här och sammanställer och försöker få ner allt på pappret och något sådär presentationsbart. Och så börjar man undra, vad har jag egentligen gjort sen sist. Har inte jobbat stenhårt direkt, men ändå helt ok. Men när man sätter det på pappret så är det så lite! Suck! Visserligen har massor med saker gått framåt och klarnat, men ingen revolution direkt... jaja, det är väl bara att kämpa på! Det är inte lätt det här med att göra sitt exjobb. Det är inte lätt att inte ha någon skola, eller kontor att gå till när man ska jobba. Jag rör mig mellan skrivbordet, matbordet och soffan, ut en sväng till köket för en kopp kaffe till, och sen tillbaka till skrivbordet. Det är lätt att bli distraherad! Hela internet ligger där och lockar... bara några klick bort...

London har varit regnigt senaste veckan, och det kommer tydligen fortsätta ett tag till. Tyvärr innebär det att den årliga födelsedagspicnicen blir inomhus i år. Lite trist, men sitta ute i regnet är nog tråkigare... Satte sprätt på mina sista pengar på habitat i söndags på just en picnic-korg. Nu känns det inte som ett så smart köp. Avstod dock från den lilla rosa grillen, det var bra!

Nu ska jag få ihop lite fler diagram, sen ska jag ge mig ut i regnet för en kopp kaffe på Baker & Spice. Omväxling förnöjer.

Sur.

Jag tycker att the Ark skulle ha vunnit. Så jag är sur. Inte för att jag såg spektaklet. Men jag är sur ändå. Jag har aldrig varit något melodifestival-fan, och kommer nog aldrig bli det. Men för första gången så klappade mitt patriotiska hjärta i denna tävling, och så gick det som det gick.

Plåster på såren, om än kanske lite elakt, är denna lika-som-bär bild. Rolig är den alla fall!

Jag har hittat ett nytt favvis ställe här i London. ICA. Eller Institute of Contemporary Art. Blev medlem häromdagen för några hundralappar och man får tilträde till deras fantastiska program. I fredags var david och jag där på The Illustrated London Noise, och det var superbra musik. På tisdag kommer William Hutton och pratar om Kinas roll i världen, som vi och Duncan planerar att gå på. Känns underbart att vara så nära där saker hela tiden händer. ICA är dessutom på gångavstånd från oss. Ännu bättre! Ok, dags att jobba igen....

Väder.

Det fina vädret har blåst bort. Och blåser gör det! Och regnar. I natt regnade det till och med in. Vaknade av att det lät som att den droppande kranen vi har i köket hade fått fnatt, men upptäckte att det istället var fläkten i taket i badrummet. Hmm. Fram med en kastrull, och sen styrde jag stegen mot sängen igen. På något underligt sätt måste det dock ha slutat direkt efter, för idag på morgonen var kastrullen torr, men mattan under var riktigt blöt. Det var nog bara taskig kombination av vindrikting och massor av regn som gjorde det....

Situation Report.

I have for the last weeks been searching for plastics, or foams, to build models out of for my project. Yesterday I went to a model shop, which turned out to only sell tin soldiers, or people. Fantastic little things, but not what I was after! The good thing though was that the guy that had the shop was very helpful and knew about another shop that would have what I was looking for. The name of the place is Alec Tiranti and you will find it at 27 Warren Street. So if you are looking for plasters, clay, foams, or tools. This is the place!

So this morning I tried to get up early, get over to the shop, get what I needed and start making models. Now it's three o'clock and I still haven't started. First you have to have something to build out of. But now, that I am sitting here with something to build out of, I don't really know what to build. I did tests earlier this week with some foam that was way to uncontrollable to give anything, and yesterday I had a desperate moment when I started to whip egg whites! It did work kind of ok though... But of course not very long-lasting or efficient on a bigger scale!

The other a bit depressing thing that happened yesterday was that I finally got a response from R Soar, and he is willing to see me and have a discussion about my work. I was basically jumping up and down since I think that it might lead to a big break-through for me... Later it turned out though that he is busy til July, so we now have a date on the third of July.... Patience....

Well, that is the current situation on my work. The play part has been getting a long better lately… It was a busy weekend with David and Valerie coming over for dinner on Friday night. Which was really nice! Saturday we went out with Chris, and Sunday was the surprise birthday party for Rochelle! The party was at the Wine Bar, which is slowly turning into my absolute favourite place to spend a night! Friendly staff, great food, and really good selection of wines, and all just down on the corner!

Ok, ok, time to head back to that clay I just got myself!

Tiden går.

Och som vanligt alldeles för fort. London har blivit hemma. Dock så skiner solen alldeles för mycket, staden är alldeles för trevlig och David är alldeles för nära för att det ska vara enkelt att slå sig ner med exjobbet. Men det går alla fall framåt, om än sakta...

Nu är det alltså fredag igen. Förra helgen var det Valborg och jag saknade Sverige. Valborg måste vara mesta Sverige-helgen på året tror jag. Och midsommar. Men midsommar har den där sorgsna eftersmaken av att det börjar gå åt fel håll. Valborg har bara lycka över att våren äntligen är här. Så om det så regnar och är iskallt så vet man alla fall att det kommer bli bättre....

Och det är läget just nu. Det kommer bara bli bättre! Sommaren är på väg. Det som idag är ingen-jacka är om en månad endast-ett-linne. Det som är dag är svårt-att-veta-vad-man-ska-göra-med-exjobbet kommer snart vara hysterisk-produktion för att sen övergå i en-lön-och-massor-med-roliga-uppdrag (förhoppningsvis).

Nu fick jag ett pip från David precis som säger att vi ska ut och dricka en öl med C (som också har flyttat hit från Shanghai) ikväll. Väldigt trevligt! Dock börjar jag få bråttom som tusan! Så hej och kram på er!