Tiden går.

Och som vanligt alldeles för fort. London har blivit hemma. Dock så skiner solen alldeles för mycket, staden är alldeles för trevlig och David är alldeles för nära för att det ska vara enkelt att slå sig ner med exjobbet. Men det går alla fall framåt, om än sakta...

Nu är det alltså fredag igen. Förra helgen var det Valborg och jag saknade Sverige. Valborg måste vara mesta Sverige-helgen på året tror jag. Och midsommar. Men midsommar har den där sorgsna eftersmaken av att det börjar gå åt fel håll. Valborg har bara lycka över att våren äntligen är här. Så om det så regnar och är iskallt så vet man alla fall att det kommer bli bättre....

Och det är läget just nu. Det kommer bara bli bättre! Sommaren är på väg. Det som idag är ingen-jacka är om en månad endast-ett-linne. Det som är dag är svårt-att-veta-vad-man-ska-göra-med-exjobbet kommer snart vara hysterisk-produktion för att sen övergå i en-lön-och-massor-med-roliga-uppdrag (förhoppningsvis).

Nu fick jag ett pip från David precis som säger att vi ska ut och dricka en öl med C (som också har flyttat hit från Shanghai) ikväll. Väldigt trevligt! Dock börjar jag få bråttom som tusan! Så hej och kram på er!