Vad väger ett hem?

Frågan som har cirkulerat konstant i mitt huvud senaste veckan är: hur mycket väger ett hem? Det vill säga, alla prylar som vanligt folk har; kylskåp, ugn, kläder, handdukar, leksaker, cyklar, porslin, skräp, soffor, bord, glas, kuddar, tavlor och allt annat som finns i ett hem. Dock inte inräknat själva huset självt.

Frågan kommer ifrån att det jag gör för mitt exjobb flyter på vattnet, och jag behöver helt enkelt veta vad hela alltet kan tänkas väga. Det närmsta jag har kommit ett svar är hittils en kille som hade anlitat en flyttfirma till att flytta ett hem om tre sovrum, flyttfirman hade uppskattat vikten till 20000lbs, dvs 9000kg. Vilket jag tycker låter väldigt mycket. Man kan dock på IKEAs hemsida se vad alla prylar de säljer väger, och visst, det mesta väger mer än man tror.. men 9000....

Så är det någon där ute som vet vad summan av Svenssons alla prylar kan tänkas väga så kan ni väl hojta!

Teknisk katastrof.

Det började bli misstänksamt igår. Väckarklockan (läs mobiltelefonen) ringde en och en halv timme för sent (vilket så klart resulterade i att jag kom igång med jobbet en o en halv timme senare än vanligt (målet är tio, vilket jag inte riktigt klarar för det mesta...)). Förvånande nog så visade klockan ändå att den skulle ringa vid sin vanliga tid. Sen tänkte jag inte så mycket mer på det. Var extra nogrann när jag satte alarmet igår kväll. Vilket resulterade i att den inte ringde alls, eller jo, den ringde, men när jag satt vid frukostbordet o drack kaffe. En noggrannare undersökning av min mobiltelefon, och det visar sig att alarmet funkar, eller delvis funkar, nio av tio gånger så funkar det visuellt, men dödstyst. Och jag som inte är den mest lättväckta människan på jorden snappar givetvis inte upp att skärmen börjar blinka hysteriskt... Sen tror den att jag snoozar, och så plötsligt får den för sig att det är nog bäst att låta lite för den här snoozningen har nog hållt på alldeles för länge nu.... Suck, vad ska man säga. Ingen väckarklocka, och jag vet inte hur jag ska ta mig upp om morgnarna. David o jag har en strikt policy om egna väckarklockor, och båda är proffs på att inte reagera det minsta på den andras alarm. Försökte få liv i min gamla mobil, men eftersom joystick-knappen på den bara fungerar att gå uppåt med så är det inte så lätt att ställa alarmet alls.... Jag får nog ge mig ut på shopping efter en väckarklocka i helgen helt enkelt. Kanske inte den roligaste shoppingen att göra....

Nästa tekniska katastrof är min dator. Dagens arbete skulle vara att ta in tre modeller till RealFlow och fylla dem med partiklar. Eftersom datorn inte är den piggaste i världen är jag nu på nummer två, utan att ha lyckats få nummer ett färdig. Klockan är elva, jag har hållt på i tolv timmar. I det här tempot så är det svårt att se att det här exjobbet någonsin kommer att bli färdigt. Sorgligt nog har jag inte lyckats hitta ngn genväg utan steget att ta allt via RealFlow är nödvändigt, om än ytterst tidskrävande.... Är det någon där ute som vill skänka mig en ny och fin superdator med megaminne o världens processor, så är det mycket välkommet! Hmm.... nu krashade RealFlow för kanske trettionde gången idag, så det är nog dags att ägna det lite uppmärksamhet igen... Håll tummarna!

Föreläsning.

Nästa tisdag, alltså den 30 oktober kommer Francois Roche / R&Sie(n)... till University of Greenwich i London och föreläser. Föreläsningen går av stapeln klockan 5 i Norbert Singer Hall, Avery Hill Campus. Kanske värt att panikboka en flygbiljett för att hälsa på.... För mer info kolla här.

Bra o dåliga dagar.

En oproduktiv dag. Braiga dagar är såna där man slukas helt av arbetet, upptäcker omvärlden när magen skriker efter mat och tycker det är tråkigt när man mitt i natten inser att man faktiskt behöver lite sömn. Såna dagar har det faktiskt varit ganska många av sista tiden, och givetvis finns då inte tid till ngt bloggskrivande. Dåliga dagar, är såna som den här. Man kommer liksom aldrig riktigt igång, man har ett berg av saker att göra framför sig men vet inte riktigt i vilken tråd man ska börja dra, så det blir lite småfnattande här o där. Och däremellan hinner man läsa tidningen, och göra lite meningslöst surfande eller bloggskrivande...

Vi blev återigen utkastade tidigt på morgonen idag. Det var till slut dags för det besök från hyresvärden som har varit på gång i några veckor. Så vi smet över till studion och väntade. Det verkade som det hade gått riktigt bra då vi blev lovade att få heltäckningsmattan på plats (den har sen vi flyttade in legat utlagd på golvet, men är för stor och viks upp mot väggarna...), den droppande kranen fixad, och framförallt en dusch!!! Tänk vilken lycka! Det andra bra med besöket var att vi storstädade hela lägenheten, ngt som inte händer allt för ofta när man sitter med sitt exjobb. Så nu känns den dubbel så stor som innan! Nästa drag i husligheten är att vi har planerat att gå och tvätta. Detta hatade men nödvändiga uppdrag. Vi har lyckats undvika det länge nu, men jag har inte ett rent plagg kvar så det är hög tid. Det är en kvarts promenad till tvätteriet. David och jag ser ut som två packåsnor när vi släpar oss dit.... Ni förstår hur lockande det är...
Jag har efter massor av strul, som jag tror beror på post strejken som varit här i england, fått iväg mina papper till csn. Tack vare snälla männsikor på skolan! Så nu sitter jag här och håller tummarna för att de ska gå med på att låna mig de sista av mina veckor till maxbeloppet, annars får nog David och jag bo på gatan fram till jul då det inte finns ett öre över till hyran. Brent tyckte vi skulle vara glada att det är en varm höst! Dessutom vore det trevligt om de skyndade sig lite med beslutet, men det borde ju inte vara rusningstid hos csn direkt. Galet vad jag längtar till att äntligen vara färdig, ha ett jobb, ha en lön, och fasta tider. Dessutom vore det trevligt ett tag att ha ngn osm sger till en vad som ska göras istället för att behöva driva allt själv, fast det är nog bara för ett tag om jag känner mig sjlöv rätt...

Kaffe.

Det sägs att man ska ta seden dit man kommer, och på något konstigt sätt har jag börjat dricka mer te än kaffe. Har aldrig varit en te drickare förut. Kan hända att det har att göra med att te är billigt och kaffe är dyrt. Kan också vara att hösten kryper inpå. Gårdagens 20 gardiga värme är idag förbytt till regn som hänger i luften och lite vind. Alla fall så sitter jag här och myser med en stor kopp te, och jobbar lite halvslött. Davd är i studion idag så jag har lägenheten för mig själv. Det drar ner arbetstempot lite, för plötsligt känner man att man ska passa på att njuta lite av ensamheten. Och så vill man hinna pyssla lite så att det är fint igen när David kommer hem. Pysslet har än så länge gått ut på att gå och handla. Så det finns numera kaffe i huset igen! Skrämmande nog så upptäckte jag när jag ställde in maten i kylen att lampan har slocknat. Kan vara att bara lampan har gått, kan också på något sätt vara kopplat till gårdagens avfrostning... Det sista som får hända just nu är att kylskåpet pajjar! Det verkar dock fortfarande låta om det, vilket jag ser som ett gått tecken.
Nu knackade en kaffesugen David på dörren. Så nu blir det en kopp kaffe också!

Tid o plats.

Mitten av oktober och tjugo grader varmt. Solsken. Blå himmel. Och massor av folk i Hyde Park. En långpromenad blev det i solskenet för att komma bort från datorn ett tag. Just nu tär den på mitt humör. Lägenheten är lite för liten för att vara bostad och arbetsplats åt både David o mig utan att det ska kännas instängt och trångt. Att det tar oss cirka en dag att gå från nystädat till katastrof gör inte direkt saken bättre. Så en promenad med frisk luft o raska steg var precis vad jag behövde. Såna här höstdagar saknar man hästarna mer än någonsin. De var alltid så pigga och entusiastiska de också den här tiden på året. En galopprunda med Sunny hade varit helt fantastisk! Ibland känns storstadslivet lite för nära in på huden helt enkelt. Men Hyde Park är bra, där finns det tillräckligt med gräsytor och gömslen för att man ska kunna känna sig mitt i naturen för en liten stund.

Exjobbet segar sig framåt. Folk frågar om jag hinner färdigt till november. Färdigt är relativt helt enkelt. Egentligen blir man väl aldrig färdig. Man kan alltid ändra lite, jobba igenom saker och ting ett varv till, komma på något mer, göra lite bättre. Men någonstans måste man dra en gräns. Min gräns är 26 november. Så är det bara. Efter åtta år som student känns det som att det verkligen är dags att vara färdig! Ska träffa Francois om två veckor, och han kan tänkas vara av en annan åsikt, så vi får väl se hur jag låter då.... Ska även träffa Rupert snart igen. Både David o jag åker upp till Loughborough den här gången, och det ska bli riktigt intressant! Mycket av det som har påbörjats nu med exjobbet kommer nog vara saker jag fortsätter att jobba med på ett eller annat sätt, hoppas jag på!

Nu är det lunchdags! Sen ska det dammsugas, och torkas vatten i köket. Håller på att frosta av frysen, som vi behöver göra typ varannan månad. Verkligen en favoritsysselsättning! Och en blir det nog ännu en sen natt framför datorn...

Dreamers and Doers.

Blev utkastad ur lägenheten klockan åtta idag på morgonen, vilket innebar fyra och en halv timmes sömn. Anledningen var att Grovesnor skulle komma och inspektera lägenheten och vi inte ville vara hemma då. En promenad bort till stationen, en gratis tidning och en bänk. Vid halv nio ringer Duncan och vi går och ta en kopp kaffe och diskuterar skolan. Klockan tio dyker Rochelle upp och en kaffe blir plötsligt tre. Nu är det snart lunchtid, jag är trött som tusan och har hjärtklappning av kaffechocken. Och inspektören dök aldrig upp, så det blir en tidig morgon på tisdag nästa vecka också....

Al Gore fick fredspris. Coolt. Världen är i ett underbart skede. Tänk vad som kan hända om vi verkligen börjar ta tag i miljöproblemen, om vi slutar upp med användandet av fossila bränslen. Tänk vilket maktskifte det skulle innebära. Tänk om istället för stora oljebolag så blir det lokalt producerad el. Beroendeförhållandena som världen har idag skulle ställas på huvudet och vi skulle skapa helt nya relationer mellan länder, företag, och människor.
Igår sa någon något som gick ungefär så här: The world needs dreamers, the world needs doers, but above all the world needs dreamers that do. Så nu har jg et nytt svar på frågan om vad jag vill göra, vad jag vill jobba med: Jag vill vara en dreamer that do!

Asplund och världen.

Man stoltserar just nu med att ha en av världens största arkitekturtävlingar pågåendes i Sverige. För er som har missat det så räcker Asplund värlsdberömda bibliotek inte längre till, och en tillbyggnad krävs. Över 1100 förslag har kommit in. Fantastiskt. Kan ni tänka er, över 1100 grupper av männsikor har slagit sig ner och verkligen försökt göra något bra för Stockholm, för arkitekturen, för Sverige. Och så har då juryn vaskat fram sex förslag. Och vad kan man säga... Besvikelse. Jag tvivlar inte en sekund på att det bland dessa 1100 förslag fanns magnifika tankar, fantastiska lösningar och intelligenta frågeställningar. Vad pysslar då juryn med? Vilka är de? Man kan läsa på svd’s hemsida att av de elva medlemmarna är sju svenskar. Av de fyra övriga medlemmarna kommer den mest långväga ifrån från London. Var det inte nån som sa att detta var en internationell tävling? Till och med en av världes största? Hmmm... Sverige har ju inte direkt utmärkt sig på sista tiden (läs ca 50 åren) med att ha en stark arkitekturscen. Vad vi ser uppföras är bra kvalite, javisst, men ytterst homogent, intetsägande och förutsägbart. Är det då inte läge, när man nu har en tävling av dessa gigantiska mått, att också kalla in jurymedlemmar av gigantiska mått. Många är de arkitekter man träffar på runt om i världen som pratar vördnadsfullt om Stockholm, och dess stadsbibliotek. Jag tror bestämt att en utomståendes öga kan se på saker från en ny infallsvinkel, hitta fräscha angreppssätt, och ruska om lite i det (ledsen att behöva säga det men) tråkiga arkitektursverige. Så sammanfattningsvis är jag besviken. Man pratar mycket om gemenskap, om utbyte, om kunskap som kan stäcka sig över gränser, om att hjälpas åt, om att vara del av, men vad gör man. Men när det är dags för att behandla ett världsarv då stänger man in sig, säger att vi klarar oss faktiskt bäst på egen hand. Resultatet kan vi se på http://www.arkitekt.se/asplund.

Höst.

Det skrivs visst inte så ofta som man skulle önska här på sidan. Mest beror det på att tiden inte riktigt räcker till. Senaste dagarna har tankekraften gått till studion på skolan. Första riktiga mötet med studenterna är imorgon, och vi har finslipat på briefet för de första tre veckorna i några dagar.

Utöver det så har jag återigen kört fast en del med exjobbet. Problemet är datorer och fönster (riktiga alltså, eller riktiga i datormodellen, dvs inte såna fönster som datorer har, utan såna som en byggnad har, fast i datorn...), eller snarare hur man gör fönster i datorn. Med tanke på att min ”byggnad” inte har något som på något sätt skulle kunna kallas en rät vinkel, eller för den delen slät yta, så tänkte jag, (och nu blir det datornördigt igen), använda mig av en SurfDeform i 3ds. Problemet är då att den endast kan göra detta på NURBS ytor, och att min sak är ett mesh. Visserligen kan Rhino göra om mesh till NURBS, men jag tror att det den gör är massor av små NURBS som sätts ihop till en stor yta, för min SurfDeform vägrar ändå att fungera. Och när detta inte funkar så har jag ingen aning om hur jag ska lösa problemet utan att spendera tio år på att faktiskt modellera varje litet fönster för sig. Saken blir inte lättare av att min dator inte är av den nyare modellen, utan av den gamla trötta varianten. Min modell med typ tvåhundratusen faces är helt enkelt inte så lätthanterlig... Tja. Det var exjobbsuppdateringen. Inte så lätt att hänga med för er som inte är insatta i 3Dmodelleingens värld, men men...

Det är en lite rolig vecka det här. Massor av roliga saker som händer. Miche ringde nyss och är i stan och vill ses för en drink. Eva (kinabossen) är också i stan och vi ska ses på torsdag kväll. På fredag är det party hos Min, och på lördag fyller Emma år. Det sociala livet som inte direkt har varit så aktivt senaste tiden, återigen på grund av tidsbristen, kommer alltså komma ikapp en del. Ska bli kul att catcha up med dem alla. Kanske framförallt att se vad Eva har för sig nu för tiden. Det är nu ganska exakt ett år sen jag lämnade Shanghai. Känns både som mycket längre och mycket kortare. Kanske framförallt längre, jag har trots allt hunnit med Paris där emellan... Nu när hösten kryper under skinnet så saknar man Shanghai mer än någonsin. Hösten var en så underbar tid där. Både David och jag har haft några riktiga saknads-stunder på sistone. Egentligen gör det mig mest glad dock, det känns ganska bra att sakna ibland. Annars hade det väl inte varit mycket värt det man har gjort, om det inte är värt att saknas emellanåt.