Med perspektiv på tiden.

Helt underbar recension av en Walkman.

http://news.bbc.co.uk/1/hi/magazine/8117619.stm

Från idag.

Underbar sommarkväll. Hem från jobbet, prova lite joggingskor på vägen, äta en snabb middag, snöra på sig inlinesen och så iväg till Hyde Park. En stor åtta genom parken, och sen hemåt igen. Det blev 13 kilometer enligt google, och jag känner mig ganska så nöjd. Nu ska det bli en snabb dusch, och sen kryper jag till sängs.

Från igår.

Först kommer det som skulle blivit gårdagens inlägg, om inte internet hade lagt ner precis när jag skulle posta:

Mätt och nöjd. David gjorde laxburgare med wasabiaioli o mango. Givetvis åt jag mer än magen egentligen behövde. Det har varit hektiskt på senaste tiden, men nu kommer det lugna ner sig. Vi firade i lördags med en shoppingrunda på stan. Kläder till mig och skor till David. När vi hade tröttnat på trånga affärer i pressande värme så gav vi oss av till vår lilla turkiska restaurang med fullt av fina lyktor i taket. Där blev det mumsig meze o alldeles för mycket vin för en varm eftermiddag.

Häromdagen anmälde jag oss äntligen till maratonet. (Observera oss! David kommer alltså inte undan) Så nu är det hårdträning som gäller. Jag har börjat jogga hem från jobbet emellanåt. Enda problemet är att den har blivit uppenbart hur akut jag behöver nya joggingdojjor, så imorgon behövs det nog shoppas lite till!

Värmen har slagit till rejält här i landet. David stackaren hade 31 grader på kontoret idag. Själv satt jag med luftkonditioneringen på för fullt och skämdes över vilken dålig människa jag är som slösar med jordens resurser. Enligt WWF behövs det 2.4 planeter om alla på jorden skulle leva som jag. Bu.

Smygläsande.

Signe! Vad roligt! Jag gillar smygläsande. Jag gör det på andras bloggar hela tiden. Hoppas allt är bra med dig!

Hemma igen.

Sista dygnet har varit lite av ett äventyr. När jag klev innanför ytterdörren igår efter jobbet stod David i trapphuset och såg långt ifrån glad ut. Det visade sig att han (och inte jag heller för den delen) lyckades med bravaden att låsa upp dörren till vår lägenhet. På något mystiskt sätt hade det ena låset som vi aldrig använder o inte har nyckel till gått i låst. Något av en surrealistisk känsla att dörren plötsligt var låst, med en annan nyckel. Efter att ha kikat in genom takfönstret och konstaterat att allt såg ut ungefär som vanligt, om än lite mer välstädat, så bestämde vi oss för att begrunda situationen över en bit mat och ett glas vin på vinbaren samtidigt som vi ihärdigt försökte få tag på killen vi hyr av. En dryg timme och en del telfonsamtal senare är det konstaterat att det antagligen är personen som skulle installera en tvättmaskin som har en nyckel, men fel nyckel, eller den nyckel som vi inte har, men inte den vi har. Personen i fråga har helt enkelt försökt öppna dörren, men istället låst den lite extra. Bra. Men. Personen i fråga är inte nåbar klockan nio en torsdagskväll. David och jag får helt enkelt ta våra trumpna miner och hoppa på bussen till mitt kontor. Som tur är finns det där en luftmadrass, en dusch, ett kök o det mesta man kan tänka sig att behöva för en natt borta. Dock ingen tandborste. När klockan slog sex idag på eftermiddagen var jag mäkta trött på kontoret o det bara en aning nervös när jag stoppade nyckeln i låset här hemma. 

Rulla o klura.

Kom hem från jobbet med huvudvärk o dåligt humör. Efter lite mat tog jag mig samman o stack till parken o rullade en timme. Tänk vilket underverk det kan göra att röra lite på sig! Det blev lite teknikträning och en massa rulla fort. Fort o fort är ju alltid relativt. Jag var ganska ensam på "the beach" (den kallas så, stäckan av väldigt slät asfalt längs med the Serpentine, fånigt - jag vet) förutom några enstaka som tränande slalom o så parkens snabbaste kille i specialkläder ock superskridskor. Så relativt till honom gick det ganska långsamt, men för att vara mig gick det dock ganska fort. 

Jag har kanske ett litet mål uppsatt. Än så länge är det inte helt bestämt, men den finns en liten tanke om att jag kanske ska ta och bestämma mig. I början av augusti är det inlines-maraton strax utanför London. Man kan rulla ett fullt maraton, eller ett halvt, eller egentligen vilken sträcka som. Ska man rulla ett fullt (eller ett halvt med för den delen) krävs det massor med kondition, vädigt mycket mer muskler än vad som finns just nu, och en hel del teknikförbättring. Augusti är lite lagom långt bort för att man ska kunna hinnan åstadlkomma en hel del på alla punkterna, dessutom skulle man nog få som bonus att de där vinterkilona trillar bort. Så vad tror ni, ska jag anmäla mig?