Nedräkning.

Det har varit en lång dag framför datorn. Har fått hyfsat mycket gjort. De flesta diagram jag behöver för tillfället är ritade, imorgon blir det till att skriva texter hela förmiddagen, printa vid lunch och sen sticka till tåget. Jag har äntligen fått till de första bilderna av vad projektet kan tänkas vara. Fortfarande väldigt abstrakt, men här har ni ett litet smakprov alla fall. Nu är det bara att hålla tummarna för att Francois gillar. Tycker jag har kommit ganska lång sen sist, men när man tänker på hur länge sen det var vi sågs och hur länge det är kvar till november så blir man ändå lite knäckt. Men det är bara att kämpa på, förhoppninngsvis går ju saker snabbare ch snabbare...

Väntan 4.

Surfade runt o snubblade över en fantastisk svensk illustratör. Bilder som gjorde mig knäsvag! Spana in fler på stinapersson.com!

Väntan 3.

Testar fonter och undersöker html koden....

Väntan 2.

Passade på att göra nytt o fint, under tiden Rhino bestämmer sig för om datorn ska krasha eller den ska slutföra boolean kommandot jag satte igång...

Väntan 1.

Vaknade på vansinnigt dåligt humör efter mardrömmar om väckarklockor och solen som sken mig rakt i ansiktet. Gick upp och tog tag i diskberget som hade växt till sig i köket. Frukost, fortfarande sur. Sen lyckades David muntra upp mig lite grann och vi tog oss iväg på långpromenad runt Battersea Park. Väl tillbaka, varm o svettig, men på strålande humör och har satt igång med jobbandet. Datorn slöar sig som vanligt. Så jag passar på att skriva och surfa lite under tiden som den tänker färdgt. (Vet att det gör att det tar ännu längre tid, men det är ju så vansinnigt tråkigt att bara sitta och stirra på den...) Nu verkar den klar dock....

Pendel.

Strax över midnatt och sängen kallar. Tänkte bara skriva några rader först. Paris-turen närmar sig med stormsteg och projektet tar allt mer fysisk karaktär. Känns bra att saker och ting äntligen börjar synas på pappret. Men som vanligt så inser man hur mycket av det som man trodde var löst och uttänkt i huvudet inte alls funkar när man väl ser det framför sig på skärmen. Men det är nu alla fall så pass konkret att jag antagligen äntligen kan svara på den luriga frågan om vad mitt exjobb handlar om. Jag har tagit många beslut senaste veckan. Saker som hittills har varit alternativ har nu blivit beslut, och det känns riktigt skönt. Givetvis gör det också att man inte kan slingra sig och hoppa mellan alternativen för att anpassa sig till det som för stunden verkar funka bäst. Men tanken är att jag nu, fram till jag åker till Paris bara ska spotta ur mig så mycket som möjligt. Ta massor av beslut och rita upp allting. Sen snackar jag med Francois, blir antagligen sågad vid fotknölarna, och så har vi en diskussion om hur jag ska göra istället. Sen har jag tre månader på mig att göra det! Lätt som en plätt! Jag pendlar mellan ett lycka o förtvivlan. Ena sekunden tycker jag att projektet har allt jag vill att det ska ha, att det svarar på alla frågorna, att det är snyggt och sexigt. Nästa sekund så sliter jag mitt hår, surar och känner att jag är sämst i världen på att tänka smart, ta de rätta besluten, komma runt problemen på ett smidigt sätt och att jag har byggt in mig själv i ett hörn. Vi får se vilken sida Francois står på! Och vilken sida jag vaknar på imorgon. Nu ska jag sova!

Dagsläget.

Måndag eftermiddag, och jag ska strax börja jobba. Martin har varit här över helgen och vi har haft det super bra. Mycket prat. Och en rejäl partykväll. Precis vad David o jag behövde i vårt icke så partajande liv. Tack för allt det roliga Martin! Och hoppas du kommer tillbaka snart!

Imorgon ska de göra det sista handtaget i vår trappuppgång, så äntligen är två månader av damm, stegar, hinkar, brädor och två inte alls särskilt effektiva polacker förbi. Ska bli skönt att få mattan på plats igen så att inte varje trappsteg ekar fram längre.

På onsdag dyker familjen Berntsen upp igen efter sin Barbados semester. Då ska vi ta tag i att snacka ihop oss om upplägget för undervisningen under det kommande året. Ser så himla mycket fram emot att komma igång med det.

Nu är det en o en halv vecka till min nästa Paris tur. Ska stanna över natten den här gången vilket känns väldigt jobbigt. Vet inte vem jag ska tjata in mig hos ännu... Men Corentin ligger nog högst upp på listan då jag inte utnttjat det erbjudandet ännu! Men det är alltså hög tid att lägga i en extra växel. Det får bli många sena kvällar den kommande veckan! Känns som tiden kommer gå skrämmande fort ett tag framöver. Paris, Sverige, och sen kommer Hanna på besök.... Hmm.... November närmar sig med stormsteg!

Det är höstkänsla här i London. Lite sorgligt sådär som det alltid är när sommaren lider mot sitt slut. Men det kommer förhoppningsvis komma ännu än omgång av kjol o linne innan det är dags att ta fram höstjackan. Lite sorgligt, men också lite mysigt. Det kommer bli en rolig höst. Trots att exjobbet inte hinner färdigt till september så känns det som hösten är ett steg in i något nytt, en ny fas av livet. En fas som jag har längtat efter ganska länge nu. Så även om sommarkjolen har varit på för sista gången så är jag nog ganska nöjd.

Det är dagsläget i London. Mulet, lite känslan av dagen efter, men ljusningar vid horisonten.

Fredag.

Fredageftermiddag. Sitter framför datorn och strular med mina script. Det har varit en seg vecka för exjobbet. Förra veckan jobbade jag på som tusan, och den här veckan har det bara inte funnits någon energi eller motivation. Dock har jag nog kommit en bit i tankarna kring det, men inget som syns på pappret.

Men, det viktiga just nu är att Martin strax landar här i London! Det ska bli superroligt att få besök tycker jag, och David tycker nog att det ska bli ännu roligare! Det är ju ändå hans Martin.

För er som har försökt ringa sista dagarna så är det ngt strul med vårt Skype för tillfället. Det krashade hela tiden, så jag installerade om det, och nu kan jag inte logga in. Hoppas att det ordnar till sig snart!

Igår var jag ute på promenad och råkade traska förbi Zaras superrea. Hittade en jättefin klänning för 6 pund!!!! Dock skulle den behöva sys om lite eftersom mina armar inte var tillräckligt viga för att ta mig i axelbanden. Hmm... komplicerat... Jag bestämde mig alla fall för att det nog skulle vara för svårt och att det nog var onödigt att lägga 6 pund på en klänning som jag ändå kanske aldrig skulle kunna använda. Efter lite klurande o tänkande så bestämde jag mig dock för i dag på morgonen att det är visst värt ett försök. 6 pund för en jätte snygg klänning! Det går ju inte att missa. Så jag traskade tillbaka till Zara affären. Men. Här kommer det typiska. Den fanns bara kvar i XS, och hur mycket jag än skulle försöka så räcker den mängden tyg inte till för att få annat än ett korvskinn ut av det.... Bestämd som jag var på att jag hade 6 pund att lägga på ngt fint så traskade jag vidare till alla de andra superreorna. Dock kunde jag inte hitta annat än färgglada mini linnen eller somriga sladdriga kjolar. Man får inte så mycket för 6 pund helt enkelt. Surade och handlade mat för pengarna istället. Ingen klänning, men middag. Blä.

Ja, det var nog allt för den här gången. Hoppas ni har det bra allihopa!!!

Trött på sk***n.

Inte ett enda mail på två dagar och plötsligt känner man sig ensammast i världen. Kollade i historiken och senast det hände var i slutet på April. Visserligen är klockan bara åtta, så än finns det ju möjlighet att det skulle trilla in ett mail... Surar som tusan för tillfället. Så ett glatt litet mail är precis vad jag skulle behöva.

Skulle bara fixa en liten pyttegrej i mitt script idag på förmiddagen och sen skulle jag ta eftermiddagen ledigt och njuta av en söndag i solskenet. Klockan är som sagt åtta, och den där lilla grejen har växt till ett oöverskridligt hinder. Det borde vara så enkelt, men vad jag än hittar på så kommer det tusen följdproblem som också måste lösas.... Suck. Ibland undrar jag verkligen varför jag gav mig på det här scriptandet över huvud taget. Det som jag trodde skulle vara några dagars jobb har nu tagit två veckor, och jag är alltså ännu inte klar. Men jag är inne på slutklämmen, det där allra sista retliga lilla skitproblemet som inte vill som jag vill. Tänker inte gå och lägga mig innan det hela är fixat. Jag vägrar att vakna ännu en morgon och ha samma script på agendan...
Så, känner nån för det under kvällen. Skicka ett mail. Underhåll mig. Få mig att le och glömma allt om loopar, stringar och arrays...

Sverige igen.

Det blir snart en tur till Sverige igen för David o mig. Vi vil inte missa ASAE-07 som går av stapeln på skolan första helgen i september. Årets tema är Creative Research och medverkande är bla Hernan Diaz-Alonso, Lars Lerup och Kol/Mac. Vill nån av er ha hela progrmmet så bara säg till så mailar jag det. Och är ni i Lund, Malmö eller Rydsgård så vore det väldigt trevligt att ses en sväng!

"Slap in the facebook."

Sista tiden har jag blivit överöst med invitationer till LinkedIn, Facebook och Ringo. En kompis har skaffat ett konto här, en annan där. Och vad gör man. Man vill ju hänga med, man vill ju hålla kontakten. Men samtidigt så känns det ju otroligt fånigt att ha personliga sidor på varenda ”friends-sida” som dyker upp. Jag uttryckte detta till David, och han sa “vänta lite”, sekunden senare plingar gmail och David har skickat en länk. En artikel från Whired om problemet. Läs, håll med, och dissa alla dessa fåniga nätverk. Och är nån av er ett smart kod-proffs så gör oss alla en tjänst och anta utmaningen på slutet! Håller tummarna för att ni lyckas!

Ont i foten.

Stackars Andreas har råkat få en häst på foten. Ligger nu på sjukhus med gipsat ben. Tycker inte så lite synd om dig! Massvis med kramar! Håller tummarna för att det läker så fort som möjligt! Önskar att jag hade varit lite närmre så jag hade kunnat hjälpa till.

Kram kram kram!

Sommarsöndag.

En underbar helg. Varmt och soligt. Sommaren är äntligen här. Dagen har spenderats i parken på en picnicfilt, en bok i handen och en stor klase vindruvor att svalka sig med. Massor av folk, och tyvärr kom det ett gäng som började spela och sjunga Hare Krishna på högsta volym och till slut lyckades driva oss hemåt. Och här sitter jag nu och jobbar lite förstrött. En sommardrink i handen och njuter av att det är söndag och att jag faktiskt kan låta bli att jobba utan att få dåligt samvete. Det enda man saknar är en grill till middagen.

Igår kväll var David o Valerie över på middag. Som vanligt väldigt trevligt!

Trött.

Klockan är snart halv tio, och hjärnan börjar säga ifrån. Har suttit och försökt scripta hela dagen. Har gått sådär måttligt bra. Men jag tror jag är ngt på spåren.... Imorgon.... Trots inga större framgångar är jag ganska nöjd med dagen insats. Efter tio timmar framför datorskärmen så känns det i hela kroppen. Så där lite härlig matt trötthet. Kommer nog sova gott!

Bara lite till.

Fortfarande upprörd. Precis när jag var färdig med tidningsläsandet fastnade blicken på en minst sagt konstig rubrik. Svd skriver att besöksförbud i hemmet är ovanliga med ingressen: ”Få män har tvingats lämna sina hem sedan lagen trädde i kraft 2003, skriver Göteborgs-Posten.” Och jag undrar när rasism mot män blev en del av vår vardag. Längre ner i texten står det att mannen kan tvingas från sina hem om det finns fara för kvinnans frid, liv och hälsa. Och självklart. Givetvis ska samhället i så fall agera, och det ska finnas kraftfulla lagar att ta till. Men hur kan man vara så plump att man i en ingress uttrycker det som det är en bra sak om så många män som möjligt tvingas lämna sina hem?? Jag har länge kallat mig feminist, men slutade för några år sedan när det allt mer slutar att handla om jämställdhet och lika rättigheter, till att män är ngt ont som ska bekämpas, och de kan minsann få lida lite för att kompensera! Herregud, man skulle kunna tro att Sverige skulle vara ett postmodernt samhälle vid det här laget där saker helt enkelt inte grupperas och förenklas in i det längsta för sakens skull, utan man erkänner att samband och förhållanden är mer komplexa än att den ena parten dominerar och den andra anpassar sig. I ett jämställt samhälle spelar det väl ingen roll om man är man eller kvinna, utsätter man någon annan för hot och våld så har man inte i den relationen att göra. Men jag är rädd för att det skulle vara svårt i Sverige idag att tilldömma en kvinna att tvingas lämna sitt hem ifall hon brukat våld mot en man. Men det är bara en gissning.

Upprörd.

Jag förstår inte. Det står i DN idag att polisen kollar på möjligheten att bötfälla de som kör för fort mellan två kameror. Smart tänker jag. Man vet ju när bilderna togs och hur lång tid det borde ta att ta sig mellan två punkter. Som vanligt läser jag de länkade bloggarna (blogg A , blogg B, blogg C) som finns intill artikeln. Och det är det här jag inte förstår. Folk är upprörda. Jag förstår alltså inte vad det finns att vara upprörd över. Tre argument verkar framföras.

1, det inkräktar på min integritet.
2, det kan finnas andra sätt som motverkar olyckor i trafiken mer äv vad fartkameror gör.
3, det är bara hederligt folk som kör för fort. Polisen borde inte jaga hederligt folk alls utan koncentrera sig på busar.

Och vad ska man säga. Jag känner inte att jag är spännande nog för att polisen ska bry sig om var jag har varit och vart jag tänker gå härnäst. Kanske är jag naiv, men hur sjutton ska polisen ha tid o resurser att gå igenom bilderna på alla svenssons i ngt slags förebyggande syfte? Och framförallt var finns det ekonomiska intresset i det för att verkligen göra det! Jag tror inte att kartlägga mitt liv är ngt som ngn tjänar särskilt mycket på. Om det däremot kan hjälpa att klara upp brott, att minska dödsantalet i trafiken osv, ja då ställer jag gärna upp på att bli fotad lite här o där. Hotet mot min integritet handlar inte om någon fotar mig eller ej. Det handlar om att vi måste ha ett öppet accepterande samhälle. Transparens är bra för det. Desto mindre vi kan dölja, desto färre idioter i maktpositioner, desto mindre fundamentalism, desto mer debatt, desto mer diskussion, desto öppnare sinnen, desto mer kunskap och mindre tro.

Andra punkten. Ja visst kan det finnas det. Det utesluter väl inte att vi gör ngt åt dem alla.

Tredje. Va fan. Jag blir så trött. Det finns regler i ett samhälle som är till för att samhället ska kunna fungera och vi ska kunna leva sida vid sida. Vi har ett organ som är till för att se till att dessa regler följs. Låt dem få göra sitt jobb, på alla nivåer. Har vi kommit överens om att det är 70km/h som gäller på en viss sträcka, då kan man väl inte bli upprörd över att nån sätter dit en om man inte följer detta. Om vi nu har tekniken att även hederligt folks ögontjäneri kan upptäckas. Go ahead! Är det så farligt att inte kunna fuska utan att bli påkommen?

Alla ni som det betyder så mycket för att få köra lite fortare än vad det står på skylten. Lägg ert krut på att försöka höja siffran på skylten istället! Att argumentera för att vi ska ha lagar som vi borde se till att det går väldigt lätt att bryta emot håller liksom inte...

Ok, slut tjatat. Summan av det hela. Jag blir upprörd ibland när jag läser om småsinta männsikor som sätter sig själva i första rummet och samhället i andra. Dags att jobba.

Projekt: Hylla.

Färgen har torket. Sakerna är på plats. Och här är bilderna av vårt nya skafferi.