Pendel.

Strax över midnatt och sängen kallar. Tänkte bara skriva några rader först. Paris-turen närmar sig med stormsteg och projektet tar allt mer fysisk karaktär. Känns bra att saker och ting äntligen börjar synas på pappret. Men som vanligt så inser man hur mycket av det som man trodde var löst och uttänkt i huvudet inte alls funkar när man väl ser det framför sig på skärmen. Men det är nu alla fall så pass konkret att jag antagligen äntligen kan svara på den luriga frågan om vad mitt exjobb handlar om. Jag har tagit många beslut senaste veckan. Saker som hittills har varit alternativ har nu blivit beslut, och det känns riktigt skönt. Givetvis gör det också att man inte kan slingra sig och hoppa mellan alternativen för att anpassa sig till det som för stunden verkar funka bäst. Men tanken är att jag nu, fram till jag åker till Paris bara ska spotta ur mig så mycket som möjligt. Ta massor av beslut och rita upp allting. Sen snackar jag med Francois, blir antagligen sågad vid fotknölarna, och så har vi en diskussion om hur jag ska göra istället. Sen har jag tre månader på mig att göra det! Lätt som en plätt! Jag pendlar mellan ett lycka o förtvivlan. Ena sekunden tycker jag att projektet har allt jag vill att det ska ha, att det svarar på alla frågorna, att det är snyggt och sexigt. Nästa sekund så sliter jag mitt hår, surar och känner att jag är sämst i världen på att tänka smart, ta de rätta besluten, komma runt problemen på ett smidigt sätt och att jag har byggt in mig själv i ett hörn. Vi får se vilken sida Francois står på! Och vilken sida jag vaknar på imorgon. Nu ska jag sova!