Höst.

Det skrivs visst inte så ofta som man skulle önska här på sidan. Mest beror det på att tiden inte riktigt räcker till. Senaste dagarna har tankekraften gått till studion på skolan. Första riktiga mötet med studenterna är imorgon, och vi har finslipat på briefet för de första tre veckorna i några dagar.

Utöver det så har jag återigen kört fast en del med exjobbet. Problemet är datorer och fönster (riktiga alltså, eller riktiga i datormodellen, dvs inte såna fönster som datorer har, utan såna som en byggnad har, fast i datorn...), eller snarare hur man gör fönster i datorn. Med tanke på att min ”byggnad” inte har något som på något sätt skulle kunna kallas en rät vinkel, eller för den delen slät yta, så tänkte jag, (och nu blir det datornördigt igen), använda mig av en SurfDeform i 3ds. Problemet är då att den endast kan göra detta på NURBS ytor, och att min sak är ett mesh. Visserligen kan Rhino göra om mesh till NURBS, men jag tror att det den gör är massor av små NURBS som sätts ihop till en stor yta, för min SurfDeform vägrar ändå att fungera. Och när detta inte funkar så har jag ingen aning om hur jag ska lösa problemet utan att spendera tio år på att faktiskt modellera varje litet fönster för sig. Saken blir inte lättare av att min dator inte är av den nyare modellen, utan av den gamla trötta varianten. Min modell med typ tvåhundratusen faces är helt enkelt inte så lätthanterlig... Tja. Det var exjobbsuppdateringen. Inte så lätt att hänga med för er som inte är insatta i 3Dmodelleingens värld, men men...

Det är en lite rolig vecka det här. Massor av roliga saker som händer. Miche ringde nyss och är i stan och vill ses för en drink. Eva (kinabossen) är också i stan och vi ska ses på torsdag kväll. På fredag är det party hos Min, och på lördag fyller Emma år. Det sociala livet som inte direkt har varit så aktivt senaste tiden, återigen på grund av tidsbristen, kommer alltså komma ikapp en del. Ska bli kul att catcha up med dem alla. Kanske framförallt att se vad Eva har för sig nu för tiden. Det är nu ganska exakt ett år sen jag lämnade Shanghai. Känns både som mycket längre och mycket kortare. Kanske framförallt längre, jag har trots allt hunnit med Paris där emellan... Nu när hösten kryper under skinnet så saknar man Shanghai mer än någonsin. Hösten var en så underbar tid där. Både David och jag har haft några riktiga saknads-stunder på sistone. Egentligen gör det mig mest glad dock, det känns ganska bra att sakna ibland. Annars hade det väl inte varit mycket värt det man har gjort, om det inte är värt att saknas emellanåt.