Önskelistan.

Som vanligt så här runt första advent så börjar frågorna om vad man önskar sig i julklapp att trilla in, och som vanligt är det lika svårt att svara på. (Minns när man var liten o listan kunde bli precis hur lång som helst - det var tider det.) Idag har jag dock hittat vad jag önskar mig! (eller David har -åt mig) Nokia släpper snart en ny mobiltelefon, och jag vill ha! N97 heter den visst och så här braig är den. Snart innebär dock tyvärr första halvan av 2009, och så kanske den är lite väl pricey för att önska sig på riktigt. Så jag är nog tillbaka på att inte riktigt veta vad jag ska önska mig i julklapp...

Men om jag ska ge det ett försök så är det nog något som kommer från hjärtat, som inte är för stort utan ryms i en liten resväska, som inte tar plats att lagra, det skulle kunna smaka gott, eller lukta gott, eller vara mjukt o mysigt. Kanske något varmt, eller kanske en upplevelse, eller kanske en prenumeration på en braig tidning. Allra mest så önskar jag mig en trevlig jul, som innehåller det mesta av ovanstående och helst är vit.

Julfest o baksmälla.

I torsdags var det julfest för oss på Sybarite. Fantastisk mat, superbt vin, mycket skratt o en fantastiskt trevlig kväll på The Green här i London. På fredagen var vi alla lite lagom slöa jobbet men fick ändå en del gjort. När David ringde o frågade vad vi skulle hitta på för kvällen var det självklara svaret pizza o film. Halvvägs genom filmen uppdagar sig dock den riktiga baksmällan som jag drabbats av - matförgiftning. Nu är det söndagkväll o jag har precis fått i mig det första riktiga målet mat för helgen. Två kilo lättare, svag i kroppen o snurrig i huvudet, men maten verkar alla fall stanna där den ska.

Hoppas ni andra har haft en bättre helg!

Om det bara slutar regna.

Sitter fortfarande hemma o väntar. Om det bara slutar regna till kvällen så ska vi ge oss av till Trafalgar Square o titta på Under Scan, en installation av Rafael Lozano-Hemmer. Sen blir det kanske ett glas vin på ICA på vägen hem. Lägenheten är lite för liten för att spendera en hel söndag i. Myror i kroppen. Snälla sluta regna snart.

Söndagstankar.

Det är grått och regnigt i London. Staden är inte alls på min sida den här helgen. Borde leta mig iväg till någon utställning eller galleri, men vädret är inte så lockande. Kan hända att det blir en dag i soffan. Sticker solen fram lite längre framåt dagen kanske jag snörar på mig dojjorna med hjul på o ger mig iväg till parken. Det är lite osäkert att rulla så här års då man måste zick-zacka sig fram mellan nedblåsta pinnar o blöta löv. Båda kan innebära en stor fara om man råkar missa dem.

Gårdagen ägnades mestadels åt att fixa med Andreas hemsida. Den är nu uppe igen, men det är fortfarande en hel del jobb med att fixa till innehållet. Strulade med att försöka få sidan att mittcentrera, men har inte lyckats. Så är det någon som vet hur man gör detta i word, berätta gärna. Vill ni ta en titt så hittar ni det hela på www.stalltriplea.se

Tid.

Tycker att allting ska stanna upp lite för ett ögonblick så att jag har tid att tänka. Men egentligen tycker jag nog inte det, egentligen är nog allt superbra. Men livet är stressigt just nu o jag ligger alltid ett steg efter. Att skriva här på bloggen ligger jag väldigt mycket efter med. Lovar inte att bli bättre dock, för det finns inte tid till att bli bättre. Men jag har alla fall installerat Skype på 'nya' datorn idag, så vill ni veta hur allt står till o vad som händer så kan ni numera ringa igen.

Helg igen.

Det verkar som att det helt enkelt inte finns tid i veckorna for att skriva nagra rader. Nu ar det lordag kvall, David o jag bestamde oss for att vara hemma o slappa efter en hektisk vecka. Har precis atit brysselkalssoppa o sitter o vantar pa att appelpajen som precis kom ut ur ugnen ska svala lite. Dagen har tidigare agnats at att rulla nagra varv i Battersea park. Det blir stadigare o stadigare varje gang jag satter pa mig de dar skorna med hjul pa, tur nog. Nu kan jag nastan stanna utan att ha en lamppost at grabba tag i, sa lange det inte gar allt for fort till att borja med. Nedforsbackar ar dock fortfarande luriga. David, daremot, har varit ambitios och lagt hela dagen framfor datorn (och ar fortfarande dar) da han har hittat en tavling som han ville jobba lite pa.

Forra helgen foljde vi med en kompis till hennes hus i Lyndhurst, mitt i New Forest. Inte forran vi var dar och sag alla halv-vilda ponnierna fattade jag. New Forest. Jag har hort det forut. Min forsta lilla ponny var en New Forest Ponny. Sa nu har jag sett det pa riktigt! Tyvarr verkar den allmanna uppfattningen vara att det bara ar en vild skara ponnies som fods upp for att saljas till Frankrike som kott. Men det var roligt att se anda. Nastan hela byn ar ponniernas beteshage; de halls borta fran huvudgatorna med galler i gatan. Pa andra stallen ar det bara en vagskylt som varnar for dem, o da har de flesta ett eget galler in till sin tomt for at inte vakna upp med en flock hastar mumsandes applen i tradgarden. Forutom att klappa pa ponnierna hann vi ocksa med en promendan langs med stranden med utsikt over Isle of Wight. Blasigt men vackert. Harligt med natur o vind i haret.

Nu tycker David att pajen ar sval nog...

Lite ont i rumpan.

Bestämde oss för i dag att det faktiskt var dags att skaffa oss de där paret inlines vi pratat om så länge. Gav oss i väg till den affären som verkade mest lovande på google. Jag fick ett par blå o grå, och Davids blev gula o svarta. Sen var det dags för parken. Lite ostabilt kan man väl sammanfatta första upplevelsen med hjul under fötterna. O lite ont i rumpan förstås.