Vad snackar Dolly om?

Working nine to five - what a way to make a livin' Ja, tänk, vad underbart det skulle vara! Själv så lämnade jag lägenheten vid strax efter åtta idag på morgonen, och kom nyss hem, klockan tio på kvällen. Hoppas verkligen att det snart går hål på myten om att arkitekter tjänar bra med pengar. Eller att den plötsligt skulle bli sann! Själv är jag fattig som en kyrkråtta, och jobbar klart mer är de fyrtio timmarna i veckan som sägs sägs vara 100procent. Men å andra sidan så kan jag inte tänka mig att göra något annat. Så varför klaga...

Det jag tänker klaga på dock är min fot. För några veckor sen, mer exakt sista veckan i februari - när studenterna var här, så vrickade jag min fot. Satt vid bänken på jobbet och skulle ställa mig upp. Då sov foten, rejält, så där så att jag inte kände av den alls. Och under de tre försök det tog för mig att inse att den inte gick att stå på utan bara vek sig så gjorde jag den alltså ganska illa. Men utan känsel i foten var det inte så lätt att inse. Efter en vecka blev det bättre, men senaste veckan har det blivit betydligt sämre igen... Så fattiga jag haltar till jobbet tidigt på morgonen och haltar sedan hem igen sent på kvällen. Ni kanse det framför er va! Det är bara ett huckle som saknas!

Eftersom klockan är bara barnet ska jag passa på att se en film jag har velat sett länge men inte har haft tid med...

Ha det gott!