Lättnad.

(Det här inlägget skrevs för några dagar sen, men har inte nåt cyber-världen förrän nu, ledsen för fördröjningen...)

Sitter på en bar i Paris, rue des Archives/rue Rambuteau. Har träffat handledaren idag. Var väldigt nervös innan mötet, eftersom det var dags att ta tjuren vid hornen, att sätta fingret på våra olikheter, och ta debatten om hur projektet egentligen ska genomföras. Efter en stapplig början där jag plötsligt fann mig själv sitta och kritisera kontorets största projekt öppet inför dem allihopa så hade vi nog rensat luften och plötsligt började frågor som vad jag vill göra, vad hans roll egentligen är, och vad diskussion faktiskt handlar om att dyka up. Och vi kunde för första gången vara riktigt öppna mot varandra. Det är inte längre Francois’ projekt, utan mitt. Han svarar med att pusha mig lite hådare, men det är ju bara bra! Hoppas verkligen att han fortfarande känner sig lika engagerad, men jag tror det. Så nu kan jag äntligen börja, på riktigt. En och en halv månad försenat, men den tiden kommer nog inte att vara förgäves, utan förhoppningsvis återknyter allt på slutet! Men nu är det alla fall på mina villkor, och ingens av de tre herrarna med starka viljor som jag brottas med! Eller kanske lite av allas, men på mitt sätt! Nu är jag entusiastisk, hoppas det håller i sig till nästa möte!
Jag har fått ännu mer som behöver läsas, och ännu fler böcker som behöver köpas, men vad är pengar – jämfört med att tro på sig själv! När vi avslutade mötet så sa Francois: - Du förstår att det inte är en chans att du avslutar det här till september va! –Ja, jo, jag vet... Målet får kanske vara jul istället, och att jobba halvtid under hösten. Jag har gett mig ut på en större resa, men den kan ta mig till fantastiska patser. Charterpaketet som jag var uppskriven på tills nu var helt enkelt inte för mig!