Äntligen en ugn.

Till slut, fattar inte varför saker ska ta sån tid, fick jag till det där samtalet till Belling Kundservice. Det hela gällde knoppen som man sätter igång ugnen på, och som har varit trasig sedan vi flyttade in. Vi har gjort några halvhjärtade försök tidigare att hitta en ny knopp. Men utan framgång. Efter samtalet med Belling förstod jag varför, vår ugn är helt enkelt så gammal att de inte finns att få tag på längre... (femtiotal kanske, skulle jag gissa...) Sur som attan över att vi inte skulle kunna få igång ugnen så gav jag mig på den lilla piggen som sticker ut med den fina tången jag fick av Jennie i julklapp. Och det funkade prima! Så nu kan jag äntligen baka. Tången har nu flyttat från sin undangömda plats i en låda, till att ligga på den lilla kanten över spisen. En flickig tång till ett flickigt jobb! Och baka gör jag. Just nu blir det ett timjanbröd, som förhoppningsvis hinner bli klart till lunch, och innan dess blev det ett konstigt bröd. Jag fattade inte riktigt att sirapen är där för jästens skull, så när man byter ut jästen mot bakpulver så kan man skippa sirapen, annars bir det väldigt sött... Men det smakade mycket alla fall Nu har jag inhandlat jäst, så det ska nog gå bättre hoppas jag! Som ni säkert förstår så är bakandet ett sätt att skingra tankarna från exjobbet. Det jag egentligen borde göra. Men var sak har sin tid. Ibland måste man gömma sig, och iband måste man ta tjuren vid hornen.... Strax, när brödet är ute ur ugnen, ska jag sätta på mig bikini, ta filten och arbetet och gå up på taket, njuta av solen och jobba jobba jobba....