Ett första försök.

I kväll har jag gjort ett första försök till att presentera mitt projekt. Juryn bestod av David o Duncan, och precis som förväntat så var det en katastrof. Inte juryn alltså, utan min presentation. Duncan var nog, trots förvarningar, lite chokad över hur osammanhängande jag pratade om det. Men för mig var det helt enligt förväntningarna. Det är nu två veckor kvar. Jag är i stort sett färdig med allt grafiskt arbete, och jag har två veckor på mig att lista ut hur jag ska presentera det. Jag är för det mesta värdelös på att presentera. Något som Duncan har svårt att förstå med argumentet att jag inte alls är sån inför studenterna. Men allt handlar om diskussion gentemot presentation. När det handlar om diskussion så kan jag följa magkänslan, svara intuitivt och vara väldigt avslappnad. När det däremot gäller presentation så får jag hicka bara av en jury bara bestående av de två jag umgås med mest.... Plötsligt känner jag mig utsatt, ifrågasatt och tappar all tilltro på mina intuitiva svar. Det är detta jag nu har två veckor på mig att komma över. Och som sagt, det var verkligen som jag hade förväntat mig. Lika plågsamt svårt, lika nervöst, lika osammanhängande och lika många uhm, hmm, eehhh, och jag vet inte riktigt. Men också det pekade precis som förutsatt ut vad som är viktigt att jag lyckas kommunicera, och vad som är överflödig information. Den positiva delen av det hela var att det verkligen verkade på min lilla jury som att sakerna på väggen var helt klart tillräckliga, och att mitt projekt är bra nog. Så jag känner mig, trots katastrofen, mer avslappnad än innan. Två veckor av reflektion, eftertanke, hitta de stora dragen, slappna av, och lita på det jag har gjort. Borde vara helt klart görbart på två veckor!