Kickar.

Gårdagen började med rejäl panik. Biljetten till Loughborough var med elva tåget, vilket innebar att vi skulle lämna lägenheten vid tio, jag behövde alltså vara i studion o skriva ut lite grejer vid nio. Så långt gick allt efter planen. Men sen strulade givetvis utskrivningen, vi kom inte iväg förrän tjugo över. Raskt tempo till tunnelbanan. Kom fram till tågstationen och där står en vakt och säger att det är strejk idag. Jaha. Vadå strejk. Vad menar ni? Kan jag inte åka? Jag har ju ett möte... Men det är bara ett företag som strejkar och det går att åka med de andra företagen. På samma biljett, dock inte till samma ställe. Lite telefonsamtal med Rupert o det bestäms att vi möts i Nottingham i stället. En o en halv timmes resa blir två o en halv, inklusive en halvtimmes paus i Grantham. En timme från London, och plötsligt är man rejält på landet. E nliten brittisk tegelstad med vidrig fish n chips, vilket blev vår lunch. Och det var nog sista gången, hoppas jag, som jag behövde äta detta.

Alla fall, vi träffade Rupert, satte oss ner på ett cafe o diskuterade emerging behaviors, foam, termites, rapid prototyping, och framtid i tre o en halv timme. Och oj vilken kick det var! Det var tur att David var med för jag har lite svårt att hänga med i alla fysiska termer ibland... Rent konkret så fick jag en oerhörd hjälp i att reda ut den bakomliggande algoritmen i mitt projekt. Det är helt klart den jag behöver fokusera på fram till genomgången. Men när väl den är på plats så kommer nog allt vara solklart! Roligt var att Rupert verkade tycka att det jag gör är riktigt intressant! Så även om arkitektvärlden i stort har svårt att se relevansen så finns det ingenjörer som gör det, vilket känns lite betryggande! Skulle vara väldigt spännande att fortsätta ett samarbete med Rupert på ett eller annat sätt i framtiden. Det är verkligen människor som han, med den positiva inställningen, tron på att vi kan göra underverk, och tron på att framtiden är en bättre plats som jag vill jobba med!