Vår och kanske mitt livs dyraste pasta.

Våren har kommit ordentligt till London. Dagen har spenderats i parken på ett par rollerblades i endast ett linne på överkroppen. Solen har skinit en en vecka o temperaturen darrar på sexton grader. Just nu sitter jag utslagen i soffan, mör i hela kroppen o är lycklig över att David har ett uns energi kvar till matlagningen. Han är en hjälte. Det som tog knäcken på mig var nog sista sekunden shoppingen jag fick för mig att försöka hinna med innan affärerna stängde. Hittade superfin tröja o byxor, men då affären inte hade öppet köp vågade jag inte slå till. Jag vet ju att jag ångrar mig hälften av gångerna jag har handlat något.

På tal om att handla. I torsdags på vägen hem från jobbet stannade jag till på den pyttelilla marknaden som jag traskar förbi varje dag. Tänkte att en liten bit fisk till middagen skulle vara gott. O så tänker jag att hmm kanske ska passa på att köpa lite pasta. Så jag tar ett paket, kollar efter en prislapp men hittar ingen, tänker, jaja, vad kan pasta kosta. Går till kassan. Kassörskan knappar in mina två varor och vänder sig till mig med ett stort leende o säger att det blir 23 pund. What? Jaha. Hjärnan rusar, hur kan fisk o pasta kosta typ nästan 300 spänn??? Ojoj, jag hade en tia förberedd i handen, fumlar efter en till, eeh, två till... Betalar o ler, o hoppas att hon inte märker att jag tyckte det var en hiskeligt dyr pasta. Dyrare än den redan gasnka dyra fisken för tio pund. Snopen går jag från affären med ett litet paket pasta för 13 pund. David skrattade så han höll på att trilla av stolen när jag kom hem. Vi bestämde oss för att en simpel torsdagskväll inte kunde föräras med denna pasta utan väntade till igår. O oj, jag måste nog säga att pastan var värd det! Inte trodde jag att pasta kunde vara så himla god. Nu var det visserligen tryffelpasta, med 7% tryffel i. Till den blev det en sås med rosmarin o fikon, samt ugnsbakad hälleflundra inlindad i parmaskinka. Allt kan varmt rekommenderas!